Institutblogg: Snö

Fall, fall, fall vita snö

Flingor i hundrade tusen…

Bred ett täcke av dun, mjukt över

sovande husen…

Lätt, lätt, virvlar ni kring

Små, små älvor i ring

Frostvita flingor i midvinterdans

Flingor i nigande vals…

Bild: Theresa Laurikka

Nu har den kommit. Så efterlängtad den har varit. Så mjukt den bäddat in våra landskap, våra skogar och åkrar, våra hus. Så mjuk och vit den är. Att stiga upp idag och se det tjocka täcket lysas upp av julbelysning i gårdens en, det var en vacker syn. Jag talar förstås om snön. Det sägs att grönlänningarna har 200 ord för snö. Om det är helt sant så vet jag inte, men den tanken är poetisk och tilltalar mig. Allting vitt, mjukt, tyst. Och 200 ord för detta. Hur känner du dig när du är omgiven av snön? Det känns för mig som att allting blir mjukare i kanterna, även jag själv. Skönt att smälta in i ett snölandskap, som att bli ett med snön. Alla ljud dämpas och jag hör inte bilarna som kör förbi, på min dagliga promenad.

Dun som dalar ner, fjäderlätt. Just så har snön nu varit när den kommit de senaste dagarna. Jag vill själv bli mjuk som snön.

Bild: Theresa Laurikka

Säg var kommer ni från?

Östan om solen , västan om mån?

Säg vem visar er väg?

Är det en fé med en silverne sprira?

Kommer du ännu ihåg det gråa november och det svarta december?

Det var vått och grått tyckte de flesta, fast man kunde hitta skönhet i det också.

Men nu! Vilken överraskning! Man kunde ju inte vara säker på att vintern skulle komma alls.

Man kan ju inte det nuförtiden. Men nu har vi fått ett nytt år. Med ny, ren snö. Som täcker över det gamla, det våta, det gråa. En ny början?

Nu är Sibbo institutet ännu tvunget att förlänga sina restriktioner och de flesta kursernas start skjuts upp till början av februari pga ja ni vet vad. Vissa kurser kanske börjar tidigare på distans. Men lite till får vi försöka att ha tålamod. Vårt tålamod växer nu, och det är ju en bra sak. Vi får ha lite is i magen. Eller kanske lite snö?

Jag skulle bara vilja dikta om snön och smaka på alla ord för snö, skriva en ode till snön. Om hur den glimmar och glittrar när solens strålar träffar den, de små små iskristallerna. Iskristall. Smaka på det ordet. Hur smakar det? Och på finska sen, där har vi ännu flera möjligheter. Tänk på ordet Kuurankukka. Frostblomma. Vad tycker du om det? Jag tycker det smakar poesi.

Ett riktigt gott nytt år 2021!

”Du vackra vita flinga, säg varifrån är du?

Hur kan du så vackert svinga,

hur kom du väl hit just nu?

Du kanske är en prinsessa,

Du har ju en klänning så glänsande vit.

Du kanske har blivit förtrollad

Och änglar har hämtat dig hit.”

Snömjuka, fjäderlätta, varma hälsningar från

Theresa

Bild: Theresa Laurikka