Institutblogg: Minnen från Sibbo institut

Året är 1980 och storhetstid för rockmusiken, man kan kalla det en rock-boom som svepte över oss. Jag är på tröskeln till tonåren, en liten pojke som håller på att bli stor, när mina föräldrar ställer frågan om jag önskar spela något instrument eller på annat vis ha musik som hobby. Min önskan att få en gitarr förverkligas och den första gitarren inhandladas i Musik-Fazer, en klassisk Landola-gitarr som jag anpassade för mig, vänsterhänt som jag är.

Medborgarinstitutet erbjöd gitarrlektioner för nybörjare och till den kursen anmälde vi oss genast, jag och grannpojken Olli. Kursen hölls i den numera rivna Nickby högstadiums musiksal av Jouko Mäki. Vi var ett halvdussin unga som långsamt och fumlande övade olika ackord och melodier. Stämningen i musikklassen var nyfiket-förväntansfull och avslappnad. Vi hade kurskväll en gång i veckan och jag minns de mörka och ibland ganska kyliga promenaderna till och hem från kursen.

Hur flitigt vi övade under nybörjarkursen förblir en gåta men några framsteg torde vi ha gjort eftersom vi följande höst (1981) fortsatte till bandkursen. Den utvecklingen kändes redan som en liten framgång. Bandkursen innebar anskaffning av en elgitarr till mig. Av huvudstadsregionens många musikaffärer hittades en elgitarr för vänsterhänta i Brunakärrs lilla affär. Gitarren är en av Hondo tillverkad kopia av Stratocaster, en fortfarande tung gitarr att spela med…

Bandkursdeltagarna var en aning äldre än mig, som just hade börjat högstadiet. Jag kände igen flera av dem från äldre årskurser. (Jag minns nästan allas namn fastän det kanske inte är nödvändigt att nämna dem: Olli K., Risto och Kari K., Marko S., Janne J., Tommi M., Panu A., Atro, Tapio L., Antti J., Teppo P. o.s.v.)

Bandgänget var indelat i tre olika grupper som alla hade några låtar var att träna på. Bland instrumenten finns nu förutom gitarr även bas och trummor. Målet var att uppträda på institutets jul- och vårfester. Trots att gossarna var unga och rätt så livliga var motivationen hög att lära sig spela. Därav var det heller aldrig några problem med disciplinen under kurskvällarna, förutom att trumslagen ibland lät lite väl höga…
Läraren Jouko hjälpte oss med att föreslå olika låtar av vilka vi själva fick välja dem vi tyckte om. Jouko var en mycket hjälpsam och stödande lärare. Solister hade vi inte varav repertoaren landade på en kvalitet som motsvarar mer eller mindre framkrystad. Shakin´All Over, See You Later Alligator, Perifidia, Apache, Riders In The Sky, Saturday Night At The Duckpond… är ett litet urval av den tidens slagdängor. Bandmedlemmarnas val av instrument i bandet föll ganska naturligt, själv spelade jag mest komp. Min första låt som jag tränade länge på och fick uppträda med på julfesten 1981 var kända The House Of The Rising Sun.

Bild: Markku Peltola

Komu, alltså gamla kommunhuset (idag verkar där Lilla Villan) fungerade som scen vid min debut! Stora scenen var reserverad för andra uppträdanden men sidoscenen var bandets egen scen, vilket kändes stort, inspirerande och gav mersmak på att spela för publik. Här tändes gnistan för min långa musikkarriär fram till dags dato.
De färdigheter och lärdomar vi fick lära oss på institutets musikkurser ledde till att vi fortsatte träna och spela tillsammans, nu även på skolans olika evenemang, i garaget och följande vår på institutets vårfest.

Bild: Markku Peltola

Minnena från mitt första deltagande i Sibbo Medborgarinstituts verksamhet är trevliga, varma och vänskapliga. Deltagandet i institutets verksamhet upphörde inte i och med musikkurserna. På senare år har jag själv fungerat som lärare och hållit olika kurser. Av de senare årtiondens kurser som jag deltagit i (keramik, Blomqvist danskurs, grafik, målning etc.) återkommer jag kanske i ett senare skede.
Tillbakablicken och minnena från musikkurserna väcker tankar kring hurudan form nutidens motsvarande musikkurser är? Det känns som att all icke-digital ljudproduktion och fysiskt spelande onekligen bara är ämnat för gamla dinosaurier…?

Instituthälsningar,
Markku Peltola