Hon ser till att kommundirektören får mat på sin arbetsplats: Sari Tuomainen från Sockengårdens Cafeteria njuter i sitt arbete mest av att få träffa människor

Vem är du? Berätta lite om dig själv.

-Jag heter Sari, är 40 år gammal. Jag har ursprungligen kommit till [sysselsättningsenheten] Vägskelet via rehabiliterande sysselsättningsverksamhet. I januari, förra året, då Sockengårdens Cafeteria öppnades, fick jag plats här i form av rehabiliterande verksamhet och från och med september har jag haft fast anställning.

Berätta lite om dina arbetsuppgifter.

Här sköter vi lunchcaféet, de varma målen kommer från sote-huset, vi ansvarar för att lägga fram den, förbereda sallader och se till att det finns tillräckliga mängder mat framme. Sedan har vi förstås också caféavdelningen på vårt ansvar, alla smörgåsar, bullor och annat hör också till vårt ansvarsområde. Och naturligtvis kokar vi kaffe, diskar och ser till att allt hålls snyggt och städigt, samt att det finns tillräckligt med produkter. Alldeles vanlig caféverksamhet med andra ord.

Det är med andra ord rätt så heltäckande, exklusive matlagning sköter ni alltså egentligen allting.

-Jo, dock kokar vi givetvis potatisen, pasta och ris på plats själva.

När man talar om rehabiliterande sysselsättningsåtgärder, är du något av ett modellexempel, som direkt ur en lärobok över hur det borde fungera.

-No jo, jag har haft tur.

Visst berättar det ju också om dig som person, att det gått så fint. Alla har ju inte nödvändigtvis förutsättningarna för att bil sysselsatta, eller rätt attityd för att bli det.

-Det är sant. Själv tycker jag om att jobba med människor och det här [Cafeterian] är, man kunde säga att det är som ett annat hem. Egentligen känns det inte ens som jobb, här är alltid jättetrevligt och det är en glädje att komma på jobb. Det är nästan så att det ibland känns tråkigt att gå härifrån, om det varit en speciellt trevlig dag. Naturligtvis växlar det mellan dagar då det är mera bråttom och sen kommer det lugnare stunder. Men alltid har jag trivats.

Hurdan är en typisk arbetsdag för dig?

-En typisk arbetsdag räcker från klockan sju på morgonen till tre på eftermiddagen. På morgonen startar vi kassasystemet, stämplar in oss, lägger på diskmaskinen. På måndagarna lägger vi nytt vatten i buffélinjens värmebehållare, sedan förbereder vi och lägger fram frukosten. Där får man lite följa med klockan, eftersom frukosten skall vara dukad en viss tid. Egentligen direkt efter detta börjar förberedelsen av lunchen.

-Frukosten tas bort och lunchen sätts fram. Efter lunchen fixas caféet i skick med fyllandet av caféprodukter i vitrinerna enligt behov.

-Varje dag är i princip lik den andra, men variation blir det ju i och med att maten är annorlunda varje dag och mängden kunder varierar likaså.

Och säkert är också kontakterna, även om de är korta, med människorna varje dag också lite olika?

-Precis, och det är just dessa kontakter jag njuter av.

Det kan man väl märka, du brukar alltid vara på gott humör när man kommer hit.

-Det är min personlighet.

Du har nog valt alldeles rätt yrke med tanke på din personlighet. Hur tänker du då, om du funderar på dig själv om tio år, ser du dig i samma bransch? Är det här en sådan bransch som ligger nära ditt hjärta, eller har du några andra drömmar?

-Det vet jag med säkerhet, att jag vill hållas i ett sådant yrke, där jag får arbetat med människor. Min ursprungliga profession är ju lokalvårdare, men jag vet inte ifall jag kommer att återvända till det yrket, eller om det här ändå är mer givande. Tiden visar – kanske jag någon dag studerar något alldeles nytt!

Det är inget dumt alternativ det heller. Men förmodligen är det ganska Sehän ei ole osannolikt att hitta dig i framtiden i något ensamt kontor bakom en datorskärm i en uppgift där du aldrig träffar andra människor?

-Något sådant blir det nog aldrig av mig. (skrattar)

Vad är det bästa med ditt nuvarande jobb och finns det något sådant som, om du fick välja, du gärna lämnade bort?

-Det jag skulle välja bort är lätt: här är emellanåt lite väl varmt. Under normala förhållanden, har vi emellanåt så mycket kunder, att man får springa omkring mest hela tiden och knappast hinner sätta ner sig, för att inte tala om att kunna hålla några kaffepauser. Men å sin sida, är det samtidigt något jag njuter av även om det blir lite hett.

-Att välja den bästa sidan är lite svårare. Jag njuter av det här arbetet som en helhet.

Hurdana hälsningar skulle du vilja skicka till de människor som är i samma situation som du var då, när du kom till Vägskelet – alltså sådana som är i början av sin rehabiliteringsstig?

-Jag skulle rekommendera att ta kontakt till olika företag och förslå ifall man kanske kunde få komma med lönestöd på praktik. Man kan ju aldrig veta ifall det skulle öppnas en arbetsmöjlighet den vägen.

Att vara aktiv själv är alltså viktigt?

-Jo, och även om dagen skulle kännas som sådan, att ingenting lyckas, så är man med i rehabiliterande sysselsättningsverksamhet, så går man bara på plats, även om just idag inte alls skulle kännas som en bra dag. Man vet aldrig om just idag någon tar kontakt och säger att de hört om dig och skulle ha behov av dig. Man kan aldrig veta om man kanske får en plats någonstans eller exempelvis arbetspraktikmöjlighet med lönestöd skulle öppnas.

Sommaren är i full gång och snart har också du, eftersom du är anställd av kommunen, rätt att njuta av avlönad semester. Vad har du för semesterplaner denna sommar?

-Jag vill ha kvalitetstid med min dotter, göra lite handarbeten och kanske någon annan hobbyverksamhet. Det skulle vara trevligt att läsa och så borde jag också ta tid att gå för att simma – jag har inte kastat av mig vinterpälsen ännu!

Nå då förstår jag om du emellanåt har lite hett, då du ännu har vinterpälsen på.

-Jo, jag är lite efter i tidtabellen. (skrattar)

Tack så mycket för intervjun. Har du ännu några sommarhälsningar till Cafeterians kunder?

-Vi fortsätter i augusti, den andra augusti, då hoppas vi att folk kommer i stora skaror hit.